Det är tidig kväll i Sundsvall. Gatlyktorna har just tänts, billyktorna speglar sig i den fuktiga asfalten, och längs Köpmangatan börjar staden sakta dra sig tillbaka efter dagens skiftande väder. Men så – där ovanför taken – stiger något som får hela gatan att stanna upp: en fullmåne, gyllene och klar, svävande som en lykta över stenstaden.
Det är något särskilt med ljuset den här tiden på året. Löven brinner i rött och guld, och kvällshimlen skiftar från blått till lila innan mörkret tar över. Just den här kvällen infångade jag ögonblicket när allt möttes – höstfärgerna, gatuljuset, stadens puls och månen som lyste upp som en scenlampa över Sundsvalls centrala gata.
Köpmangatan är en av de där gatorna som alltid känns levande. Här möts gammalt och nytt, vardag och historia. Och ibland, som den här kvällen, kliver naturen in och påminner oss om att det stora ofta finns mitt i det lilla – precis där vi står.
